Plastisol vs. Vattenbaserad färg
Vid screentryck på kläder används plastisol eller vattenbaserad färg. Båda har sina för- och nackdelar. De ger olika resultat, har olika miljöpåverkan, och även om principen är densamma så är de väldigt olika att arbeta med.
Skillnad mellan plastisol och vattenbaserad färg
Plastisol ligger som ett lager ovanpå tyget.
Vattenbaserad färg sjunker in i tyget.
Plastisol är branschstandard medan vattenbaserad färg är mer ovanligt. Discharge är en form
Vill du börja screentrycka själv Att hitta information på svenska om screentryck är inte helt lätt.
Vill man lära sig att screentrycka själv Den används fortfarande, men mycket av kunskapen och majoriteten av innehållet man hittar utgår från plastisol – särskilt internationellt.
När man söker information om screentryck på kläder är det därför lätt att hamna fel. Nästan allt är anpassat för plastisol, trots att vattenbaserad färg fungerar på ett helt annat sätt.
Den här sidan är skriven som en påminnelse till mig själv – men med förhoppningen att den också kan vara användbar för andra.
Skillnad mellan plastisol och vattenbaserad färg
Plastisol ligger som ett lager ovanpå tyget.
Vattenbaserad färg sjunker in i tyget.
Om plastisol
Plastisol är en PVC-baserad tryckfärg som består av polyvinylklorid (PVC), pigment, stabilisatorer, fyllnadsmedel och mjukgörare. Historiskt har ftalater varit vanliga som mjukgörare, men många moderna plastisolfärger använder i dag alternativa mjukgörare.
Till skillnad från vattenbaserade färger torkar plastisol inte genom avdunstning. Färgen förblir mjuk i rumstemperatur och härdar först när den värms upp till cirka 160 °C, då PVC-partiklarna smälter samman och bildar ett sammanhängande plastskikt.
Plastisol och miljö
Ur miljösynpunkt är plastisol bekymmersamt. Plastisol är en PVC-baserad tryckfärg. PVC tillverkas av vinylklorid, ett ämne som är klassificerat som cancerframkallande. För att ge trycket rätt egenskaper används olika tillsatser och mjukgörare. Historiskt har ftalater varit vanliga i plastisolfärger, och flera ftalater är kända för att vara hormonstörande. Moderna färgsystem är ofta ftalatfria, men äldre tryck och äldre plagg finns fortfarande kvar i omlopp.
Plastisol innebär också utmaningar ur ett livscykelperspektiv. Trycket är svårt att separera från textilen vilket försvårar textilåtervinning. Under användning och tvätt kan de bidra till utsläpp av mikroplaster, och när äldre PVC-material bryts ned kan även färgens tillsatser (ftalater) frigöras till miljön där de riskerar att påverka vattenlevande organismer.
Inom EU regleras kemikalier i textilier genom REACH-förordningen. Flera av de mest problematiska ftalaterna, som DEHP, DBP, BBP och DIBP, är starkt begränsade eller förbjudna i konsumentprodukter, inklusive kläder som har direkt hudkontakt. Seriösa europeiska tryckerier använder därför normalt inte plastisolfärger med dessa ämnen. Den större utmaningen finns i stället i äldre produkter och importerade plagg från länder där kemikalielagstiftningen inte är lika strikt. Där kan tryck med plastisol fortfarande innehålla de ftalater som EU försöker begränsa.
Egenskaper och användning
Klara färger och hög täckförmåga
Plastisol är en tryckmetod som ger tydliga och färgstarka resultat med hög täckförmåga och klara kulörer, även på mörka plagg. Det är en av anledningarna till att plastisol länge varit en dominerande teknik inom textiltryck.
En lager plast ovanpå tyget
Eftersom färgen lägger sig som ett lager ovanpå tyget blir trycket mer som ett klistermärke än en del av själva materialet.
Vid stora tryck kan färgskiktet bli tungt och märkbart, särskilt på tunnare t-shirts. Det påverkar även plaggets känsla och andningsförmåga.
Slitage över tid
Plastisol kommer över tid att börja spricka, flagna och släppa från tyget.
När ett tryck åldras snabbare än själva plagget kan det bidra till att plagget kasseras i förtid. Och i en tid där billiga nyproducerade kläder är lättillgängliga blir ett slitet eller sprucket tryck ofta en anledning att köpa nytt i stället för att använda plagget längre.
Självklart finns det undantag. Ett väl utfört tryck med plastisol kan ha en lång livslängd – problematiken blir då istället huruvida färgen innehåller ftalater. Då ftalater inte har någon nedbrytningstid så läcker ett gammalt plagg gradvis under hela sin livslängd. Det innebär alltså att ett gammalt plagg kan läcka mer kemikalier än ett nytt.
Med vattenbaserad färg fungerar basen som ett transportmedel för pigmenten. När trycket går genom ugnen avdunstar vattnet, och pigmenten binder kemiskt med fibrerna i tyget. Du färgar materialet – du lägger inte ett lager ovanpå det.
Plastisol ligger ovanpå tyget.
Vattenbaserad färg sjunker in i tyget och färgar fibrerna
Det finns vattenbaserad färg som fungerar som plastisol, dvs läggs ovanpå tyget. Den används tex om man trycker ljus/vit färg på mörkt plagg och inte vill eller kan använda discharge.
Tex vit färg på svart tyg i bomull/polyesterbladning.
Det är därför vattenbaserade tryck känns mjukare och mer “levande”, medan plastisol alltid har en tydlig yta ovanpå.
Så bygger du en bra stencil för vattenbaserat tryck
En bra duk är grunden för ett bra tryck.
När du screentrycker med vattenbaserad färg eller discharge vill du ha ett så tunt lager emulsion på duken som möjligt. Ett tunt lager ger skarpa tryck med hög detaljåtergivning.
Plastisol kräver ett tjockt lager emulsion, dels för att bygga en färgbrunn, men också för att stencilen måste tåla den nötning som uppstår när rakeln upprepade gånger måste pressa duken mot plagget (off-contact) och samtidigt pressa en trög färg med låg viskositet genom duken.
Då vattenbaserad färg sjunker in i tyget behövs bara tillräckligt tryck för att färgen ska pressas ned något i fibrerna i tyget. Färgen är rinnig med hög viskositet vilket innebär att vi får ett skarpare tryck om duken (stencilen) dikt ann mot plagget (on-contact).
Skulle du ha off-contact med vattenbaserad färg måste du pressa hårt med rakeln för att duken ska tryckas mot plagget, den extra kraften tillsammans med en färg som är väldigt lös och rinnig gör att färg lättare “smiter” in under kanten på stencilen vilket ger oskärpa.
Vattenbaserad färg härdar när vattnet dunstar. Så torr miljö, varm luft och inaktivitet är din största fiende när du trycker.
Har du då en stencil med ett tjockt lager emulsion får den vattenbaserade färgen en kant att torka mot. Så genom att ha ett så tunt lager emulsion som möjligt ger vi färgen mindre kontaktyta där den kan ligga kvar i duken och utsättas för luft och inaktivitet.
så att istället för att ligga ovanpå, så innebär det att du vill ha ett så tunt lager emulsion på duken som möjligt. Det ger färgen mindre yta att torka motminimal uppbyggnad i stencilen, för att hålla skärpan och undvika att kanter torkar igen.
Plastisol kräver medel till hårt tryck då plastisol är en trög plastig färg som måste pressas ned tillsammans med duken. Det kräver en tuffare
Vattenbaserad färg kräver knappt något tryck alls. Mer som att man “skär” färgen med rakeln så att den får tillräckligt med bara tillräckligt mycket tryck för att färgen, som är väldigt rinning, ska pressas ned något i fibrerna i tyget.
Det är viktigt att förstå att med plastisol skapar du en relief. Med vattenbaserad färg, egentligen pigment, så färgar du om tyget.
Varför ett tunt lager emulsion?
Ingen inkwell behövs: En djup "färgbrunn" mellan duk och emulsion skapar höga kanter, en yta som vattenbaserad färg lätt fastnar och torkar. Det ger suddiga motiv och tappar detalj.
Bättre flöde: Tunnare coat låter färgen passera rent genom nätet utan motstånd.
Mindre slitage: För upplagor upp till 200+ tryck räcker en enkel coat gott och väl – den är tålig nog utan onödig tjocklek.
En bestrykning är ekonomiskt och din dyra emulsion räcker längre.
Hur du bestryker duken
Jag kör en (1) strykning på färgsidan, dvs insidan av ramen (där färgen ligger). Det ger en tunn, jämn yta utan onödig relief.
Jag pressar ganska hårt med tråget mot duken - typ som om att jag skrapar samtidigt som jag bestryker.
Träna på att bli konsekvent. Ditt må lär att bestryka duken med samma vinkel, samma tryck och samma hastighet.
On-contact eller off-contact?
Jag kör med on-contact - dvs att duken ligger dikt ann mot materialet jag trycker på. Här är varför.
Vid on-contact eller minimal off-contactså ligger duken nära plagget. Det innebär att du inte behöver pressa hårt alls med rakeln för att trycka duken mot underlaget och för att pressa ned färgen i tyget.
Då vattenbaserad färg är rinnig kan ett högt tryck ofta leda till suddiga kanter då den tunna färgen pressas in under kanten på stencilen.
Med on-contact, rätt vinkel på rakel, lagom hastighet och lagom tryck så “skär” du nästan färgen över stencilen. Varpå färgen kontrollerat läggs på plagget med ett kontrollerat flöde. utan att byggas upp.
Det här är något du behöver experimentera fram. Testa olika hårdheter på gummi, olika vinklar och hastigheter beroende på färgens viskositet och om du trycker mörkt på ljust, ljust på mörkt eller discharge.
Plastisol = off-contact. Vattenbaserat = on-contact. Plastisol är trögt och kletigt. Vid tryck med plastisol har du off-contact så att duken snärtar tillbaka efter att färgen lagts på plagget. Vid off-contact krävs att du med rakeln pressar duken mot plagget. Det ökade trycket kan få som konsekvens att du istället pressar in den rinniga vattenbaserade färgen under kanten på stencilen, varpå du får ett suddigt tryck.
Fördelar med single coat:
Sparar emulsion (ekonomiskt).
Håller skärpan i motivet.
Tillräckligt stark för upplagor om ett par hundra.
Efter exponering - spola ur duken på färgsidan det minskar risken för blow-outs.
Vilken emulsion ska du köpa?
Emulsion jag använt och som hanterar vattenbaserat och discharge utan problem:
iTex DLE Plus
Saati Fotecoat 1833
Vanliga misstag att undvika
För tjocka coats (t.ex. 2+2): Ger oönskad inkwell och kantproblem. Kör 0+1.
Undvik hobbyprodukter. Köp riktiga grejer direkt, det sparar tid i långa loppet.
Billigt beskiktningstråg: En ojämn coat leder till ojämn tryckkvalitet. Köp ett ordentligt tråg. En bra duk är hela grunden till ett bra tryck.